Inte så stor mening att ha en blogg om det går mer än 6 månader mellan inläggen..
Inspirationen har inte infunnit sig.. Jag får väl fundera vidare över bloggandets vara eller icke vara framöver..
Men tidigare i somras gjorde vi en resa som verkligen känns så värd att dela med sig av..
Vi hade relativt tidig semester i år och det var ständigt gråa skyar och regnspäckade väderprognoser. Planerna var ju att ta tältet och sticka till Öland, som vanligt.. och en tur till Leksand.. som vanligt
Men några dagar innan jag skulle ansluta till ledighetskommitten kom vi på att det vore coolt att dra ner i Europa istället.. Vi har velat åka till Alperna länge, sen innan barnen kom faktiskt. Så vi tog å läste lite resereportage, sökte på nätet, bokade, ringde runt några intensiva kvällar och vips så hade vi en resplan klar. 4 dagar bokade i Österrikiska Alperna och 4 dagar i Italien vid Gardasjön. Färjeanslutningar, hotellövernattningar, bilservice, husvakt, GPS-inköp, reseförsäkringar osv fixades. Så rullade vi till sist ut från Kungsladugården en söndagsmorgon.
Första natten på resan tillbringades längst ner på Sveriges sydligaste spets, Smygehuk.
Vi bodde på ett vandrarhem precis vid havet. I trädgården fanns en gammal fyr som man fick gå upp i.
Nästa morgon var det tidig uppstigning för att köra ombord på färjan i Trelleborg. Ganska långtråkiga 6 timmar senare kunde vi ratta ut Qashqaien i ett soligt och supervarmt Rostock.
GPS:n som vi döpte till Tompa ställdes in på Potsdam där nästa hotellövernattning var bokad, ganska nära Berlin. Det var en liten tabbe. Dels att vi blev tvungna att ge oss in i förortstrafiken runt denna jättestad samt att vi lätt kunde ha åkt nån timma längre innan första stoppet i Tyskland. Men men,, nu vet vi det till nästa gång.
Hotellet i sig var trevligt men det låg i en riktig betong-förort. Det var 35-gradig värmebölja ute men vi höll oss mest inne i hotellets spa-avdelning. Receptionisten tittade lite konstigt på oss när Tomas bad dom sätta igång bastun. Grabbarna badade i rummets badkar dessutom när vi simmat å bastat klart.
Vi gick upp tidigt å rattade iväg ut på landsbygden söderut.. det rullade på fint och vi passerade 1000-tals vindsnurror och oändliga vingårdar. Autobahn tog oss väldigt smidigt ner till Munchen. Det är en märklig känsla att köra över 140 km/h och det känns som man sitter å fis-kör när div feta Audis, Bmw och Mercor dundrar förbi och försvinner i horisonten på bara några sekunder.
Så småningom började vi skymta bergstoppar i fjärran och plötsligt befann vi oss i Alperna. Vi märkte aldrig när vi lämnade Tyskland och körde in i Österrike. Efter några timmar på en stor motorväg längsmed en bred dalgång svängde vi av upp i bergen. Nu först började vi ana vilken otroligt vacker plats vi skulle få uppleva. Vägen ringlade sig fram och det var ibland så brant och högt att man knappt vågade andas.
Vi hade väl nån romantisk bild av hur vi trodde att denna bergsby i Tyrolen skulle se ut och banne mig, den såg precis ut så men ännu vackrare... Nauders heter byn där vi bodde och vi gick nog mest runt å såg ut som riktiga fågelholkar. Naturen och vyerna var så galet storslagna att man knappt orkade ta in det. Knäppte hundratals bilder men jag kommer ändå inte lyckas förmedla hur otroligt övervackert det var där!
Nån kilometer från själva byn fanns en kabinbana som gick upp till en topp på ca 2500 meter.
Den åkte vi såklart. Där uppe gick det kor med stora bjällror fritt på sluttningarna. Massa olika vandrings och cykelleder sträckte sig å alla håll. Killarna hoppade studsmatta i ett moln.
Utmed en bäck hade de byggt en lekpark helt i naturens material. Där kunde man vaska guld, klättra, spela stubb-bowling, kasta kotte, pumpa vatten å massa mer. Vi var där i fler timmar. Hade matsäck med oss och livet var verkligen på (alp)topp.
En annan dag tog vi bara en ryggsäck med lunch å gick rakt uppför sluttningarna. Det såg så grönt och härligt ut på håll men jädrar vad brant det var. Har aldrig tidigare varit i närheten av sådan mjölksyra..
Världen som uppenbarade sig där uppe bland alpdalarna var som en saga. Så grönt att man blev bländad, kulisserna av berg runtom, blommor överallt och små bondgårdar där tiden tycktes ha stått helt stilla de senaste 150 åren. Vi gick inte så långt då grabbarna var ganska trötta (skönt att man kan skylla på dom) men om vi hade förberett oss lite mer så hade vi kunnat testa vandringsleder som gick in både i Italien och Schweiz, bara 5-6 kilometer bort. Det tänker vi definitivt göra nästa år. För hit åker vi igen!
Själva byn Nauders var en blandning av riktigt gamla Tyrolska hus och nyare hotell och pensionat med stora balkonger och fina dekorationer.. En stor och mycket välsorterad supermarket hade vi nedanför hotellet. Priserna på mat och dryck var betydligt billigare än hemma och lägre än i Italien skulle vi senare märka. Vi köpte med oss därifrån och gjorde smarriga matsäckar.
Jesusfigurer såg man lite överallt också.. och överallt man gick hade man molntussar precis ovan för huvudet lungorna fulla med alpluft.
Minst 4 kyrkor fanns det i denna lilla by också.. dom var byggda och utsmyckade som stora stadskyrkor men de var liksom i miniformat, mycket charmiga.
Det var bara ca 30 mil att köra så det klarade vi lätt.
Vilka otroliga vyer vi fick se när vi körde genom alperna och dolomiterna...
Innan vi lämnade Österrike passerade vi denna sjö där en hel stad lagts under vatten, det enda som syntes nu var kyrktornet.
Vägen söderut ringlade sig fram genom byar och mellan vinodlingar. Här och där klängde stora slott på bergväggarna och man fattar inte hur nån från början kommit på iden att bygga nåt där.
Väl framme i Sirmione å incheckade i vår bungalow på Garda Village började en ren badsemester, som i Mallorca eller Grekland. Vi badade i poolen, i sjön å i poolen igen. Alla var tvungna att ha badmössor i poolen, det såg skapligt kul ut.. men man vande sig snabbt.
Lite promenader, shopping i turistfälle-affärer, glassätande på trendig italiensk glassbar, besök i gamla stan, konstaterade att alla icke-turister körde moppe, äta pizza under ett olivträd på restaurang med rutiga dukar... Ja, kort sagt sånt där man ska göra när man är i Italien. Det var ju väldigt väldigt fint och pittoreskt men samtidigt lite för turistigt.. vi njöt av vistelsen men längtade litegrann tillbaka till lugnet i Nauders..
Även här tillbringade vi 4 dagar innan det var dags att köra hemåt. Vi vinkade adjö till Sirmione 5 på morgonen och sträck-körde därefter 120 mil. Några stopp för mat, glass och kissa. Grabbarna var OTROLIGT duktiga och snälla i baksätet.
Hemresan hade vi ingenting bokat för. Vi fick leta lite inan vi hittade rum i Norra Tyskland. Vi hamnade till slut i Lubeck. Supermysig stad där man lätt hade kunnat tillbringa nån dag eller två.
Hemresan körde vi via Danmark, färjan från Puttgarden.
